Cecilia kopplar av med bullbak
Efter
|
Före
|
| Namn |
Cecilia |
| Ålder |
34 |
| Längd |
1,66 m |
| Tidigare |
78 kg
|
| Gått ner |
15 kg
|
| Vikt |
63 kg
|
|
|
Cecilias passion är att baka.
|
|
Förr åt hon det mesta själv, men idag delar hon gärna med sig av sina bullar och bakverk.
Cecilia Smeds är svag för godsaker och kakor. Det har hon varit sedan hon var liten. Hon blev lite rundare redan som barn och när hon passerat tonåren vägde hon för mycket. Men hon tog tag i situationen och gick till ViktVäktarna.
– Jag vägde 70 kilo, inte alltför mycket, men gick ner till 59 och det var jättestort. Tyvärr smög sig kilona på mig igen. Men nu skämdes jag verkligen för att gå tillbaka till ViktVäktarna, det var hemskt!
För sju år sedan föddes lille Erik. Då hade Cecilia gått upp 10 kilo under graviditeten och mer skulle det bli. Inför giftemålet 2004 "bantade" Cecilia till 65 kilo inför dagen då bröllopsklänningen skulle provas. Men sen brast allt.
Åt en massa godis i smyg
- Jag åt och åt och åt och jag gjorde det oftast i smyg. Ofta gömde jag godis för att inte visa hur mycket jag stoppade i mig. Jag var mästare på att hitta på ursäkter för att inte behöva gå ner i vikt. "Det är svårare när man är över trettio”. ”När man får barn förändras kroppen". Och så vidare...
Idag kan Cecilia se att hon förnekade och blundade för vad hon höll på med.
- Under en dag kunde jag först äta choklad från godisautomaten, sen något gott i soffan framför tv:n. Däremellan åt jag mat för att ingen skulle misstänka något. I efterhand kan jag nästan se samma mönster i mitt beteende som hos en alkoholist, menar Cecilia.
Dåligt samvete och skam
Sommaren 2006 blev helt enkelt för mycket för Cecila. Då hade hon levt med skuldkänslorna i flera år. Hon hade kommit in i en hopplös ond cirkel och mått dåligt av dåliga vanor, stillasittande, choklad och godis, mackor och annan skräpmat och som en ständig följeslagare, det dåliga samvetet och skammen.
- Jag mådde dåligt av allt. Av värmen, av allt jag stoppade i mig, av hur jag såg ut på stranden, av maten på bordet på kvällen eftersom jag proppat i mig en massa under dagen. Jag tog promenader och fick ont i benhinnorna, jag gick på aerobic-pass och fick ont i fötterna. Jag försökte sluta äta socker och fett, men det gick helt enkelt inte, säger Cecilia.
Den stora befrielsen
Tills slut var det dags för Cecilia att kapitulera. Hon gav upp och insåg att hon måste ha hjälp. Hon klarade inte detta själv. Det var uppenbart. Cecilia tog tjuren vid hornen och gick till ViktVäktarna och det är hon glad för att hon gjorde.
- När jag äntligen tog mod till mig var jag supermotiverad. Jag orkade inte leva med dåliga ursäkter längre. Jag bestämde mig för att gå varje vecka och se både konsulenten och siffrorna på vågen i vitögat!
Det var ett stort steg för Cecilia men när det väl var taget var befrielsen ett faktum. Nu kunde hon be konsulenten Lise om hjälp och på mötena träffade hon andra i samma situation. Här fick hon tips och inspiration till att klara av veckan till nästa möte. Här fick hon en timmes lektion i olika intressanta ämnen som berörde hennes vardag och som gav henne förståelse för sin situation och uppbackning att bryta den onda cirkeln.
|