Skip to main content
Kickstarta din viktminskningsresa nu – med 6 månader gratis!

Vad är förklimakteriet?

Lär dig allt om fasen där hormonsvängningar kan skapa stor obalans.

Av Deanna Pai|Medicinskt granskad av Jamil Alkhaddo, M.D.
Senast uppdaterad 10 december 2025

Förklimakteriet är som att åka berg-och-dalbana för första gången. Man sätter sig och klickar i säkerhetsbältet, utan någon som helst aning om vad som väntar. Det beror på att vissa kvinnor upplever intensiva och besvärliga symtom, medan andra inte känner av något alls. För vissa håller symtomen i sig under många år, medan andra kommer ut på andra sidan snabbt och utan större besvär. Det går inte att veta exakt hur en person kommer att uppleva förklimakteriet, men vi kan förklara vad som händer i kroppen och ge tips på vad man kan göra vid besvärliga symtom.

Vad är förklimakteriet?

Förklimakteriet är en period då många kvinnor upplever flera klimakteriesymtom, på grund av att hormonnivåerna svänger kraftigt medan kroppen går in i övergångsåldern. Denna fas kan börja redan tio år innan man faktiskt når klimakteriet (dagen då man har varit utan mens i ett helt år, i genomsnitt vid 52 års ålder).

När en kvinna missar en mens eller får en variation i menscykelns längd som är större än sju dagar, har hon officiellt gått in i förklimakteriet, säger Dr. Stephanie Faubion, M.D., chef för Center for Women's Health vid Mayo Clinic, medicinsk chef för The Menopause Society och medlem i ViktVäktarnas vetenskapliga råd.

Kvinnor befinner sig sedan i förklimakteriet tills dagen de har varit utan mens i ett helt år. Klimakteriet är alltså egentligen bara en dag.

Hur länge varar förklimakteriet?

Förklimakteriet kan pågå mellan två och åtta år, med ett genomsnitt på fyra år.

Läs mer om hur lång tid övergången tar

Vanliga symtom på förklimakteriet

Östrogen- och progesteronnivåerna börjar sjunka, men de gör det på ett oregelbundet sätt med toppar och dalar (ibland är nivåerna högre än under de reproduktiva åren). Det är dessa snabbt svängande hormoner som utlöser symtomen. Vanliga symom är:

  • Akne

  • Håravfall

  • Oregelbundna och/eller kraftiga menstruationer

  • Låg sexlust, vaginal torrhet och smärta vid sex

  • Humörsvängningar, oro och depression

  • Sömnproblem

  • "Vasomotoriska symtom" som värmevallningar och nattliga svettningar

  • Viktuppgång och mer bukfett

Läs mer om olika symtom

Vilka behandlingar finns om jag upplever symtom i förklimakteriet?

"Det går att behandla symtomen på olika sätt, och det är viktigt att kvinnor inser att de kan få hjälp," säger Dr. Margaret Nachtigall, M.D., universitetslektor i obstetrik och gynekologi vid NYU School of Medicine.

Eftersom de olika symtomen är så många och ofta kan likna andra hälsotillstånd (som till exempel sköldkörtelsjukdom) är det klokt att prata med en läkare om man upplever något av dem, även om man tror att man är för ung för att vara i klimakteriet. De kan rekommendera olika livsstilsförändringar eller behandlingar som kan hjälpa kvinnor i förklimakteriet att må bättre.

Att komma igång med att ta hand om sig själv och sin hälsa i vardagen kan vara hjälpsamt. Det kan vara att få tillräckligt med sömn, äta hälsosamt, röra på sig och hitta sätt att hantera stress. Att hålla sig så frisk som möjligt gör det också lättare att hantera symtomen.

Utöver det finns olika behandlingsalternativ. P-piller kan hjälpa mot symtom som värmevallningar, och spiral kan hjälpa vid kraftiga menstruationer. Hormonbehandling (MHT), är ett vanligt sätt att behandla klimakteriesymptom med östrogen och progesteron. Behandlingen ges som tablett, plåster eller vaginalkräm.

Läs mer om behandlingsalternativ

Detta innehåll är endast avsett som information och utgör inte medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det bör inte ersätta vägledning från din vårdgivare. Prata alltid med din läkare eller annan kvalificerad vårdgivare om du har frågor kring din hälsa, ett medicinskt tillstånd eller behandlingsalternativ.

Detta innehåll är endast för informationsändamål och utgör inte medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling. Det bör inte betraktas som en ersättning för vägledning från din vårdgivare.