Den "osynliga" maten

Det är lätt hänt att det varje dag smyger ned en hel del mat som inte riktigt räknas. Det sker både medvetet och omedvetet. För att få bukt med smygätandet måste man börja vara ärlig mot sig själv.
Publicerad 4 maj 2016

Det är den mat som aldrig registreras som får en att undra varför vågen står still eller till och med rör sig på fel håll.

Det som inte syns finns inte

Det kan ju inte räknas, det var bara en liten smakbit. Och hur stor skillnad kan egentligen en extra ostskiva göra? Eller ett extra stort glas vin på fredagskvällen? Det är inte ens lönt att skriva upp. Känner du igen resonemanget? Det är inget fel i att unna sig en extra ostskiva eller ett glas vin ibland. Men fuska inte, allt ska registreras. Lurar man sig själv hindrar man bara sin egen framgång.

En vanlig dag

En helt vanlig dag börjar troligen i full fart, kanske med barn som ska komma i ordning, frukost som ska lagas och matlådor som ska packas. Barnen äter i vanlig ordning inte upp sin frukost. Kanske tar du ett par tuggor av deras kvarglömda mackor, att slänga mat känns ju inte bra. Med stressnivåerna redan på topp rusar du iväg till jobbet. Men nog förtjänar du en latte på vägen, morgonkaffet hanns ju inte med hemma. Ett par timmar senare bjuds det på förmiddagsfika. Det är nog bäst att ta en bulle ändå, för att inte verka oartig. Man vill ju inte vara den enda som tackar nej. Efter ytterligare ett par timmar bestämmer sig kollegorna för att gå ut och äta lunch. Det skulle vara tråkigt att missa. Den hälsosamma matlådan klarar sig säkert till imorgon. Entrecote med bearnaisesås och potatisgratäng står som dagens. Lika bra att ta det. Kanske skulle du be om en sallad istället för gratängen? Men nej, man vill ju inte krångla. Dessutom är det inte varje dag du går ut och äter lunch. Max en gång i veckan. Vatten känns som ett tråkigt val, men läsk är förstås uteslutet. Det får bli en juice. Det känns trots allt betydligt mer naturligt. Framåt eftermiddagen börjar suget pocka på som vanligt, trots den bastanta lunchen. Koncentrationen blir allt sämre i takt med att suget växer. Men kontorets godisskål är minsann utesluten. Någon måtta får det vara. Istället plockar du fram nödpåsen med nötter och torkad frukt ur skrivbordslådan. Distraherad av jobbet framför datorn åker en efter en in i munnen. Plötsligt når fingrarna botten och du inser förvånat att påsen är slut. Hur gick det till? Nåväl, suget är i alla fall stillat. Och nötter och frukt är ju nyttigt. Jobbet drar ut på tiden och du kommer till förskolan i sista minuten med andan i halsen. Träningen får prioriteras bort idag igen. Utsvulten och slutkörd stapplar du in i köket och försöker samla kraft inför matlagningen. Ett glas vin skulle nog göra det hela lite trevligare. Fast vin mitt i veckan är inget du brukar unna dig. Å andra sidan står det ju en öppnad flaska i kylen sedan helgen. Det skulle vara synd om den blev dålig... Undrar om maten är lagom salt? Bäst att du smakar några tuggor. Lite mer salt. Bäst att smaka igen. Efter en hälsosam middag med quinoa och ugnsrostade grönsaker finns det säkert utrymme för en liten chokladbit. Eller två. Ibland får man faktiskt unna sig.

Lura inte dig själv

På det här sättet kan extraintaget mellan måltiderna bli oerhört stort. Att lura sig själv och att inte våga säga nej, vare sig till sig själv eller andra, försvårar viktnedgången oerhört. För att komma till rätta med detta är det viktigt att noga registrera allt som slinker ned. Varje gång man stoppar något i munnen ska det vara ett medvetet och genomtänkt beslut. Försök vara närvarande i nuet och fokusera på varje måltid utan distraktioner som TV och dator. Det kan också underlätta att berätta för kollegor och vänner att man försöker gå ned i vikt. Då blir det mer socialt accepterat att tacka nej till fikabröd, restaurangluncher och andra frestelser.