Det finns en mängd olika hormoner som styr hungern och aptiten. Tre av de viktigaste är leptin, insulin och ghrelin. De ingår i ett känsligt system som lätt kan komma i obalans och ibland ge långsiktiga effekter på hungern.
Leptin
På 1990-talet upptäcktes hormonet leptin, vilket sedan dess har revolutionerat forskningen kring hunger och aptit. Hormonet utsöndras av fettceller när vi ätit och talar om för hjärnan att vi är mätta. Låga nivåer av leptin leder till ökad hunger och sänkt ämnesomsättning, och vice versa. Överviktiga personer har höga leptinnivåer eftersom det produceras i fettcellerna. Detta kan verka motsägelsefullt eftersom det borde leda till minskad hunger. Man har dock upptäckt att många överviktiga har utvecklat leptinresistens. Precis som vid insulinresistens har kroppens förmåga att reagera på ämnet blivit nedsatt. Hjärnan kan till och med tro att kroppen svälter eftersom den inte känner av leptinet. Detta kompenserar den genom att göra oss ännu hungrigare.
Insulin
Hormonen insulin och leptin samverkar med varandra. Insulin blockerar transporten av leptin till hjärnan, vilket innebär att ju mer insulin man utsöndrar desto mindre leptin når fram till hjärnan. Detta kan skapa en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Ju mer man äter desto mer insulin och mindre leptin utsöndras, vilket främjar fettinlagringen och skapar ökad hunger. Detta är ett relativt modernt problem eftersom insulin framför allt utsöndras vid intag av snabba kolhydrater, vilket har blivit ett allt vanligare inslag i vår kost.
Ghrelin
Ghrelin är ett hormon som sänds ut från magsäcken när den är tom för att främja aptiten. Ghrelinkoncentrationen i blodet är alltså hög före en måltid och faller efter en måltid. En långsam tömning av magsäcken ger en ökad känsla av mättnad. Föda i flytande form mättar sämre än motsvarande energimängd i fast form. Fiber, protein och fett kan också sänka hastigheten på magsäckstömningen och öka mättnadskänslan.
Långsiktiga effekter
En kraftig viktnedgång kan ge långsiktiga effekter på kroppens hormonnivåer och skapa obalans i systemet. I en nyligen publicerad studie undersökte man människors hungernivå ett år efter en avslutad lågkaloridiet. Man såg att de personer som gått ned mest i vikt också upplevde kraftigt ökad hunger. Detta samband är troligen en av anledningarna till att många människor hamnar i mönster av jojobantning. När man blir av med kroppsfettet minskar leptinnivåerna och på grund av bristande mottaglighet för hormonet ökar hungern.
Kontentan av detta är att det är viktigt att ge kroppen tid att anpassa sig när man går ned i vikt. Avancera gradvis för att undvika att hamna i jojobantning. För att minska hungern bör man undvika snabba kolhydrater och stora insulinpåslag eftersom det leder till låga blodsockernivåer och minskat leptinupptag. Det har även visat sig att tillräckligt med sömn ger lägre ghrelinnivåer och högre leptinpåslag, vilket dämpar hungern.
